I Maj 1996 premiärflög så änligen mitt första elektriska modellflyplan, en SAAB 340 av egen konstruktion. Händelsens dignitet underströks av närvaron av ett överdrivet antal videokameror, vars ägare ivrigt väntande på att få dokumentera vad en del olyckskorpar förutspått skulle bli ett givet fiasko.
När man konstruerar själv vet man aldrig i
förväg hur resultatet kommer att te sig, så en
premiärtur är extra spännande. Man känner
historiens vingslag och tänker tillbaka på flygets
barndom, då inget var givet och nyfikenheten och
våghalsigheten var stor. Nu är det kanske inte så
våghalsigt att flyga modellflygplan, tack och lov. Med
bägge fötterna stadigt placerade på jorden
riskerar man ej att förlora livet men väl ansiktet,
vilket kan vara nog så smärtsamt.
Efter en perfekt handstart steg modellen med viss hjälp av vinden i en förhållandevis brant vinkel till vad jag bedömde som lagom flyghöjd. Nu följde några förbiflygningar framför den samlade världspressen, lite publikvänliga branta svängar men ingen aerobatik - därtill räckte varken pilotens nerver eller modellens prestanda. Efter en lyckosam buklandning i det nästan midjehöga ängsgräset, kunde man inte annat än konstatera att projektet lyckats!
När jag påbörjade projektet hade jag
följande krav: Det skulle vara en elektrisk
tvåmotorkärra och den skulle vara extremt lätt
för att kunna flyga med endast sex celler och med mycket
små elmotorer.
Jag fastnade för SAAB 340 och efter ett telefonsamtal till informationsavdelningen hos SAAB i Linköping, erhöll jag treplansskisser och allmän information om flygplanet. Nu kunde själva konstruerandet börja!
Det första jag gjorde var att mäta upp skisserna och skapa formler i kalkylprogrammet Excel. Med hjälp av dessa kunde jag beräkna vingbelastning vid olika spännvidder och vikter, allt för att kunna bestämma hur stor modellen egentligen borde vara. Alla givna vikter såsom radio, ackpaket, motorer och fartreglage mättes upp och inkluderades i kalkylen. Vikten på själva flygplanet kunde jag inte annat än höfta till.
Dataprogrammets kurvor strålade samman vid en spännvidd på 1600 mm och en vikt på 1200 g. Detta skulle ge en vingbelastning på 48 g/dm2. Då den döda vikten var 660 g, återstod endast 540 g att bygga en SAAB 340 på!
Jag envisades med att använda exakta mått från originalskissen, men hade jag gjort om konstruktionen idag hade jag nog varit mer frikostlig med modellens vingkorda. Om man tittar lite närmare på flygplanet noterar man att vingen är väldigt smal och smäcker. En bredare vinge hade medfört lägre vingbelastning och förenklat bygget avsevärt. Den tunna vingen visade sig svår att få till utan skevheter.
Som vingprofil valde jag SD7037, välkänd i segelflygkretsar. Jag gissade att planet skulle gå långsamt genom luften med det stora luftmotstånd som den i mina ögon gigantiska kroppen utgjorde, och jag behövde följdaktigen en profil som ger bra lyft vid låga farter och som bjuder ringa motstånd i luften. Mallarna till vingprofilerna skapades med det utmärkta gratisprogrammet Plotfoil. Det rekommenderas varmt om du är minsta intresserad av vingprofiler och förfogar över en PC eller UNIX dator. Du kan komplettera med ytterligare profiler och läsa om deras egenskaper hos UIUC Applied Aerodynamics Group.
Eftersom vikten var så viktig (!), var jag ytterst noggrann i valet av material. Endast extra lätt balsa användes i alla flak, och även dessa vägdes med brevvåg i affären. Det kan slå upp mot 100% i vikt mellan flaken i samma sortering.
Kroppen, som är helt cylindrisk, är uppbyggd kring en inre lådstruktur med fyra lister. På denna sitter med jämna mellanrum spant som ger en cirkulär ytterkontur. Hela kroppen är sedan plankad med 1,5 mm lättbalsa. Nosen är ganska komplex till formen, så den valde jag att tillverka i frigolit (givetvis urholkad), men i övrigt är hela kroppen gjord i balsa.
Stabilisator, fena och roder är byggda med balsalister. Vingen är en traditionell konstruktion med frigolitkärna, plankad med 1,5 mm lättbalsa. Plankningen limmades med Casco Polyuretanlim.
Vikten fördelades på följande sätt:
|
Kropp |
210g |
|
Vinge |
165g |
|
Stabilisator |
30g |
|
Fena |
22g |
|
Mottagare: Multiplex Micro 5/7 |
30g |
|
Servo: 2 x Hitec HS80 + Hitec HS101 |
54g |
|
Ackumulator: 6 x 1300mAh |
335g |
|
Motor och propellrar: 2 x Kyosho AP29 + 2 x Graupner 6"x3" folding |
240g |
Med facit i hand så inser man att man skulle vinna en del på att göra vissa saker lite annorlunda. Att vingen blev för smal har jag redan nämt och den andra behövliga justeringen är valet av motorer. Kyosho AP29 är en stark men strömslukande liten motor. Med en 6"x3" propeller drar den nästan 15 A och med två motorer kopplade parallellt blir det hemska 30 A. Ett bättre val torde vara Graupner Speed 400, kanske med växel. Även ackumulatorpaketet är illa valt. Med Sanyos nya 1200 mAh celler får jag nästan samma kapacitet och en betydligt lägre vikt.
Nu är byggsäsongen här och kanske byggs SAAB:en om någon mörk vinterkväll. Än är jag inte riktigt nöjd med resultatet.
